Nu sitter vi i bilen på väg till Norge för lite skidsemester och nyårsfirande. Ska bli härligt med lite snö, krispig luft och skidåkning. Vi njuter verkligen båda två av både kyla och värme. Just nu längtar vi efter vinter! 

I detta blogginlägg tänker jag berätta om ett besök vi gjorde en av sommarens allra varmaste dagar på vår resa i Portugal. Termometern visade +38 grader när vi åkte till den ekologiska gården Quinta do Romeu i nordöstra Portugal. Vi möttes av João Menéres som är en av de tre som driver den familjeägda gården idag, vilken har gått i arv sedan 1874. De bedriver ett hållbart jordbruk för såväl människa som miljö. Gården producerar ekologiskt vin, ekologisk olivolja och kork. Utöver det har de fruktodlingar för att den biologiska mångfalden i området ska bli så god som möjligt. All odling sker helt utan kemiska bekämpningsmedel för att få ut de bästa smakerna ur frukten. Att gården har olika grödor med olika skördesäsong gör att de kan ha heltidsanställda året runt. På så sätt skapar de arbetstillfällen och möjlighet till försörjning och boende året runt i en region som tillhör Portugals fattigaste. Hållbart och fint tänk!

João visar oss vägen till hans bil som han kör oss runt i hela dagen för att visa oss allt. Vi börjar med olivodlingen och blickar ut över området. Olivträden växer på sluttningar med skifferrik jord med minst 10 meter mellan varje träd. 

Vinodlingarna ligger på sluttningar med en genomsnittlig höjd om 320 meter över havet. När vi var där var det fortfarande lång tid kvar till skörd men druvorna såg fina ut. Romeu gör både rött och vitt vin som vi fick smaka under lunchen lite senare. 

Vidare till korkträden. De växer där de själva vill, på relativt otillgängliga platser bland klippor och stenar. Det är barken som man skalar av träden när saven rinner till för att utvinna korken. Barken kan tas av cirka var nionde år, vilket man håller ordning på genom att märka träden med siffror. 

Vattenförsörjningen får de tillgodosedd av två naturliga floder som rinner genom markerna. Området vi befinner oss i heter Trás-os-Montes, vilket betyder varmt land. Här är stora temperaturvariationer och mycket torrt klimat. Det får vi verkligen känna av just denna dag när vi är på besök, svettigt!

Efter att João visat oss runt bland fälten fick vi se det fina lilla museet som de hade gjort i en av byarna på ägorna. Denna lille farbror har jobbat på gården sedan han var liten pojke och som pensionär är han nu museiföreståndare. Här provspelar vi en jukebox à la 1920-tal och provsitter familjens gamla bilar som idag tillhör museet. 

En händelserik förmiddag för oss och nu väntar lunch på deras restaurang Maria Rita som drivs av lokalbefolkningen. I ett senare blogginlägg berättar jag mer om vad vi fick uppleva under vårt besök på Quinta do Romeu.

Det är bråda dagar för Havings skafferi nu. Roligt tycker vi! Vi delar vår tid mellan renovering och iordningställande av huset för att kunna öppna Hemma hos Having skafferi i början av 2020, beställa och få leveranser av varor inför två julmarknader som vi ska vara med på i december plus allt annat som hör livet till. November har inte bjudit på särskilt mycket sol och då är det lätt drömma sig tillbaka till den rekresa till Portugal som vi gjorde i somras. Vi packade bilen och körde från Sverige i början av juni och var hemma igen i slutet av juli. En fantastisk resa där vi fick med oss massor med inspiration, besökte och knöt kontakter med producenter vars produkter vi har i vårt sortiment nu, lärde oss lite portugisiska (ja, vi började faktiskt med en intensivkurs i portugisiska i Porto) och såg spännande platser. Men det starkaste intrycket på oss gjorde alla människor vi träffade och de fina möten med portugiser vi hade. Där och då bestämde vi att Portugal är det land vi vill jobba mot för att hämta inspiration och ta in varor som inte finns i Sverige.

Länge har vi närt drömmen att ta steget ut i något eget. Lämna den utstakade vägen och prova något nytt. Vi träffades på en kappseglingsbåt och vi är fortfarande en del av kappseglingsteamet Mrs Freckles All Woman Team. Vi tränade och kappseglade tillsammans och insåg att vi också hade många gemensamma intressen utanför seglingen…